Tussudden var tidigare ett torp under Gårdsby Stom och är fortfarande i kyrkans ägo. Marken hävdades ännu in på 1960-talet, då den övergavs och fick börja växa igen. Sedan 1988 vårdar Naturskyddsföreningen i Växjö Tussudden, nu som arrendator. Syftet med skötseln är att återställa och bevara den ängsflora som en gång funnits men som under decennierna av igenväxning trängts tillbaka av sly och buskar.
Särskilt fin flora finns i det sluttande partiet längst upp mot vägen. Där finner du tex slåttergubbe, slåtterfibbla, darrgräs, jungfrulin, backmåra och sommarfibbla, som alla är mer eller mindre beroende av slåtter. Förekomsten av parksmultron ochvintergröna tyder på att stället varit bebott.
Man kan urskilja tre mindre tidigare åkrar, där floran förhoppningsvis ska utvecklas till större artrikedom genom skötseln. Flera goda tecken har redan synts. Du är välkommen att njuta av skönheten hos ängen så länge du gör det med varsamhet.
Vi som arbetar med att sköta Tussudden vill att området visas samma hänsyn som ett naturreservat med ängsmarker. Under våren och försommaren före slåttern skall det som växer betraktas som gröda och aktas därefter. Trampa inte ner gräs och örter i onödan, utan gå på stigarna, om du inte speciellt vill studera floran. Av samma skäl bör du inte tälta före mitten av augusti. Vill du elda, gör du det på den iordningställda eldstaden på den nedre före detta åkern, närmast sjön. Tänk på att du alltid eldar under ansvar.
Tussudden – Vår äng.
Sedan 1987 har Naturskyddsföreningen skött ängen som ligger utanför Notteryds by i Gårdsby socken. Vi arrenderar marken av Växjö stift som har inrättat ett kyrkoreservat, där förutom ängen även ett bokskogsområde ingår. Det som nu är ängen brukades från början av 1800–talet till ca 1940 av boende på torpet Lövudden, även kallat Tussudden. Området bestod då av mager slåtteräng och tre mindre åkerlappar, vilka man fortfarande kan urskilja formerna av. Efter att familjen som bodde i torpet flyttat därifrån revs snart huset och ladugården och marken betades en tid. Då betet upphörde någon gång på 1960–talet började området så småningom växa igen med enbuskar, björk och gran. I samband med den botaniska inventeringen för projekt Smålands Flora på 1980–talet upptäcktes att ängen, som den nu kom att kallas, hade betydande botaniska värden vilket ledde till att några medlemmar i Naturskyddsföreningens Växjö–krets beslöt att sätta stopp för igenväxningen. Efter godkännande från Stiftet kunde arbetet med att restaurera ängen starta och den har alltsedan dess hävdats genom årlig fagning på våren och lieslåtter i augusti.
På ängen växer flera arter som tydligt visar att marken har hävdats med bete och slåtter under lång tid. Slåttergubbe, svinrot, ängsvädd, jungfrulin, darrgräs, blåsuga och backmåra är några sådana växter. Också ett mindre bestånd med kattfot har lyckats hålla sig kvar liksom några plantor slåtterfibbla. Andra iögonfallande blommor är gulmåra, åkervädd, stor och liten blåklocka, sommarfibbla och gökärt. Intressant är också att det växer flera gamla oxlar i de steniga sluttningarna. Oxeln är ett träd som blivit alltmer sällsynt eftersom det saknar ekonomiskt värde och därmed röjs bort. I det gamla bondesamhället däremot var det ett värdefullt träd eftersom det hårda och sega träet kunde användas till mycket.
Den rika blomningen på ängen gör att insektslivet är mycket rikt och speciellt fjärilarna drar uppmärksamheten till sig. Typiska arter är slåttergräsfjäril, silverstreckad pärlemorfjäril, skogsvitvinge, puktörneblåvinge, sorgmantel och mindre bastardsvärmare. Kopparödla, skogsödla och huggorm ses ibland och nere i sjön leker såväl åkergroda som vanlig groda. Den sällsynta hasselmusen har vi också sett vid ett tillfälle.
På och runt ängen finns ett rikt fågelliv med bl.a. svartvit flugsnappare, svarthätta, rödhake, gärdsmyg, grönfink och rödstjärt. Nedifrån Lövsjön hörs ofta rop från storlom och trana och från omgivningarna kan man om våren höra spillkråka och gröngöling. Det är ett hårt arbete att slå ängen och räfsa ihop höet och några av de senaste åren har vi inte varit tillräckligt med folk för att hinna med allt. Vi har då istället bränt gräset på nästföljande vår. Detta är en metod som i gamla tider framförallt användes på ljunghedar och annan mager växtlighet som man ville få bort för att gynna återväxten av friskt gräs. På blomrika ängsmarker fungerar metoden också, förutsatt att man inte bränner samma bit varje år.
Som en del i den kulturgärning som vi känner att vi utför vid skötseln av ängen är det viktigt att det skördade höet kommer till användning som foder åt olika djur. De år då vädret har varit gynnsamt för att torka höet har vi oftast lyckats få kontakt med djurägare som tacksamt har tagit emot det som foder åt hästar och får.
I början av året meddelades att ”Naturskyddsföreningen i Växjö tilldelats kommunens landskapsvårdspris för 2020 för deras skötsel av slåtterängen Tussudden.” Naturligtvis var det med stor glädje vi mottog beskedet om detta pris. Det sporrar oss verkligen till att fortsätta vårt arbete med ängen till gagn för många växter, insekter och andra organismer. Det är av stor vikt att vi blir fler som hjälps åt med denna uppgift. I april och augusti finns det möjlighet att hjälpa till.
Text från Nötväckan våren 2021 – Uno Pettersson
Artikel om Tussudden i ”Magazinet” från 2007.